Eller så liten var du ju inte. 15 år blev du. Imorgon är det en vecka sen du somnade in. Känns som det var igår panikåkte med dig till Falun för att du andades konstigt. 
Direkt när vi kom dit och hon visade oss in till ett rum kände jag igen det. Samma rum vi fick när vi var dit med Pärlan. Samma fönster, samma äckliga lukt och samma bord hon föll ihop på. Såg allt framför mig igen. Fy.. Ville bara grina när jag klev in där.

Sen tittade dom och undersökte en del men hittade inget annat än atrosen som vi redan visste. Så dom tog röngenbilder och hon tog en jäkla stund på sig där inne.. Kände på mig att det var något men tänkte "spelar ingen roll vad det är, dom får ge han all medicin dom har, han SKA med hem." Men det blev inte så.. Hon kom in och sa "Ja.. nu har jag kollat på bilderna och tyvärr så ser det inte bra ut alls.... *lång paus som kändes som en timme*.. han har väldigt vätskefyllda lungor och dessutom en tumör i ena lungan". Det fanns inget att göra sa hon.

Jag vart helt förstenad. Kollade på han, han kollade på mig och jag rusar ut och tårarna sprutar och jag tänker bara "nej nej nej nej". Panik. Gick in efter en stund och bara stog och kramade om han. Ville aldrig släppa. Ville inte att det skulle vara sista gången jag höll i han.

Han fick först en spruta så han sov och sedan en till så han somnade in förevigt. Vet inte hur länge jag stog där och sa hejdå. Kändes konstigt att vi skulle åka utan honom, lämna honom där. Helt själv. Åh, min bubbe ♥
 Kan inte ens tänka på att jag aldrig mer kommer få höra din pingla. Eller att du aldrig kommer väcka mig på morgonen för att du vill kela och ligga bredvid mig. Du var så pigg och busig i somras och var som en 8:åring, sa vetrinären då. Att det kan vända så fort. Men jag är så glad för tiden jag fick med dig. Världens bästa Simba.

Kommer ihåg första gången jag såg dig. Vi skulle åka till moster och hälsa på men åkte till Borlänge katthem först. Jag hade ingen aning om att vi skulle dit och pappa sa att vi bara skulle titta. Vi gick runt och tittade och där satt du så fint, på en liten hylla och tittade på oss. En annan kattunge försökte busa med dig och var helt vild men du bara satt där helt lugnt och blinkade mot oss. Vi åkte till moster och sen påväg hem sa mamma & pappa att vi skulle hämta dig. Alla katter hade fått namn från en kattallmenacka, förutom du. Du skulle heta Simba.

Trots att du inte alls gillade kameran och vände på dig direkt när jag kom fram med den så fick jag några fina kort på dig. Älskade bubben. Saknar dig så det gör ont. Så tomt utan dig. Det fattas något hela tiden. Du fattas. Men nu har du inte ont längre och slipper den där äckliga medicinen. Tack för tiden med dig, världens bästa bubbe ♥